igår var jag och elvira iväg till bollnäs för att besöka min barnmorska som jag gick till när jag var med barn.. (astrid) vi kom ner vid 1 tiden och då åkte jag och kiina upp på framnäs och tände ljus för wais, medans elvira var hos morfar. det känns fortfarande helt overkligt. usch det är så otäckt när man tänker på det.

värderna hos astrid var iaf bra =D så jag är frisk. hehe.

idag har det varit en städdag rakt igenom. men det blir fint och rent när man väl är klar, och det är ju huvudsaken.

Chocken har inte släppt än. det känns som bara ett påhitt. att nästa gång man går på stan får se ditt ansikte och du skrattar och säger att "det var bara på låtsas". men jag vet att så är inte fallet. även fast det var så många år sen (snart 7) som det var du och jag så känns det helt osanolikt. allt vi gjorde, alla minnen kom tillbaka på en gång. det är inte saknad av kärlek utan av en bra människa som bara blev 21 år. du lämnade oss alldeles för tidigt! jag vill fälla tårar men choken håller dom tillbaka. det känns fortfarande som en dröm, en hemsk dröm som aldrig tar slut. du hade det inte alltid så lätt och du hamnade helt fel från början, men du ordnade upp allting igen. tyvär så finns det ingenting att göra för att få det ogjort. det var ditt val, ditt liv. du ska veta att du är saknad!

Vila i frid Lars "Wais" Eriksson!

idag skiner solen och det är faktiskt varm ute. alltså en perfekt dag att städa och bara sitta inne! finns ingenting att göra här uppe så det blir väl bara att ta det lungt. så himlat tråkigt. man skulle ha varit ut och gått men det är ju inte spec kul att gå själv.

på tisdag så bosätter jag mig i vallsta by fram tills på lörda tror ja det blir. johan ska iväg till övertonio på studiebesök så jag och elvira bor hos mamma. ska bli skönt att lämna ljusdal ett tag faktiskt. är så trött på den här lägenheten nu. 

heljen som var så kom jon, girga och david upp på besök. på fredan så var vi bara hemma och grabbarna drack öl efter öl och blev fullarne och fullare. runt 10-11 tiden så gick dom ner på grogen och jag blev barnvakt. vid 3 tiden så gick vi och la oss och vad 7 så skulle vi upp, så det blev inte mycket till sömn inte. runt 9 så örjade vår färd till fjällen. inte drekt nån bra dag att åka, kallt och snö. vi kom iaf fram och då var det -16 grader och snö! men det hindrade inte oss. vi köpte lyftkort för 300 kr st och började dagen i backen. jag, johan och david åkte själva och jon och firga, ja dom försvann nån annanstans. när vi till slut skulle hem så var verken jon eller girga vid bilen och vi började ringa efter dom. jon var i toppstugan och drack jäger och girga var ute på nån väg ute i skogen och gick. klockan började närma sig stägning och som tur var så kom iaf jon till bilen. girga var fortfarande på vift och när lyftarna hade stängt och hans mobil hade lagt av var vi tvugna att gå till personalen och säga precis som det var. "att våran fulla kompis var någonstans i backen". skotergubben som skulle ut och leta rätt på honom lät måttligt road och bara suckade när han fick reda på att han var full. det händer nog rätt ofta tydligen. skotergubbarna åkte ut och kikade efter honom och vi blev kvar på receptionen och väntade på besked. rätt som det var så ringde johan från bilen och sa att girga hade hittat tillbaka..  bra var väl det. hans historia löd ; han trodde att han var ute och gick på rätt väg mot bilen och visst så var han på rätt väg men han hade gått 3 kl åt fel håll. alltså bort från bilen. mobilen hade han tappat i backen och den är nog rätt mos vid det här laget. han hade iaf fått lyft med nån personal tillbaka till parkeringen. jons historia ; han hade suttit på toppstugan och druckigt massa jäger och till slut så kom peronalen där och sa att det var nog bäst att han åkte skoter ner till parkeringen så att han inte bröt nå på vägen ner. generöst. aja till slut var vi iaf på väg hem efter ca en timmes väntan på girga. grabbarna bak i bilen var fulla som vanligt och jag och david satt fram och fick höra på deras resunumang om doping i 10 mil! som tur var så decka alla när vi kom hem så lite ro fick man iaf, och det kunde behövas efter en väldigt lång dag i backen!