kom hem tidigt i morse efter en vistelse hos mamma i vallsta. är så skönt att åka hemmifrån ibland och få lite annat att tänka på. håller på att bli tokig av alla hormoner som hela tiden gör att humöret går upp och ner hela tiden. väldigt irriterande och jobbigt må jag säga. men det finns inte så mycket att gör åt det tyvärr. det försvinner förhoppningsvis om ca 5-6 mån. jag tror iaf att jag börjar känna av lite sparkar nu. det är så mysigt! magen börjar puta också och det känns som att den här gången så kommer magen bli ännu större än den blev med elvira. kan kanske bero på alla bullar och allt godis ? fast å andra sidan så har man en bra ursäkt till att äta mycket när man är gravid. hehe, det räddar mig.  elvira växer så det knakar och följer alla kurvor som hon ska och det är väldigt lugnande att höra. just nu sitter hon och pratar för fullt medans johan lagar mat. det är så roligt och intressant att se en så liten människa som upptäcker nya saker varje dag och utvecklas hela tiden. det är otroligt hur vi fungerar ändå.  näe nu är det mat ! =D  

idag fick vi, eller rättare sagt du, beskedet. vi viste väl båda två hur svaret skulle bli men när det nu finns svart på vitt så kom det som ett slag i ansiktet. vad händer nu ? jag har igentligen ingen rätt att tycka att det är jobbigt och hårt men jag kan inte rå för mina känslor. det är bara att låta det vara och hoppas på att det snart nog är förträngt ännu en gång. det är tur iaf att du verkar så glad över besketed. det är ju trots allt dig det handlar om. det känns på något vis som att det en dag inte kommer vara du och jag, som att du kommer gå tillbaka till det som varit. men som sagt så har jag ingen talan i det här så det är bästa att som vanligt hålla käften och se glad ut trots att det skriker och svider inombords.